Det kan låta krasst, men är inte menat så. Varumärken är i dag så mycket mer än könlösa namn på chokladkakor, tvättmedel eller bilar. Det företag som vill skapa och bygga framgångsrika varumärken i början av 2010-talet måste ympa in så mycket hjärta i dem att konsumenterna kan relatera till dem som bekanta, vänner, kanske förälskelser... Varumärken måste samtala med marknadens aktörer, vilket leder till att tonläget får avgörande betydelse.
Gång på gång hittar man stöd för ovanstående teori. Nyss läste jag i NY Times (länk från Olle Wästbergs nyhetsbrev) om den grafiska profil som användes i Barack Obamas presidentkampanj. Det är en intressant historia om en stark symbol i all sin enkelhet:
Fröet till O-logotypen såddes i slutet av 2006 då designbyrån Mode kontaktade designern Sol Sender och bad honom ta fram förslag på en logo till Obamas presidentkampanj.
Enligt artikeln i NY Times anser Sol Sender att det inte var en fråga om att varumärka Obama själv, utan hans kampanj, vilket i sin tur underlättade en rad strategiska beslut. Sender konstaterar att det var många som sedan talade i termer som att logon kännetecknade "en rörelse" och att den blev en "symbol för hopp".
Slogans är en annan sak jag brukar tala mig varm för. En slagkraftig sådan kan vara guld värd. Den som Obama använde, Yes We Can, är så enkel i sig att den nästan är banal. Men alla som har sett Barack Obama väva in Yes We Can i tal (som t.ex. hans acceptance speech) blir varse styrkan och mångsidigheten i de tre små orden.
Läs mer om Barack Obama och hans vision här.
Christian Bye, chefredaktör
