Squeeeeeeee-geeee...
/Christian Bye, chefredaktör
11 maj 2008
Saker som låter
En sak kan få sitt namn på många olika sätt. Ett av dessa är efter hur den rent fysiskt låter. Ett av mina favoritexempel på detta är den gamla hederliga fönsterskrapan som på engelska kallas squeegee. I mina öron härmar det klockrent ljudet som uppstår när man använder en dylik: squeeeeeee-geee… (Testa gärna själv!)
Squeeeeeeee-geeee...
/Christian Bye, chefredaktör
Squeeeeeeee-geeee...
/Christian Bye, chefredaktör
10 maj 2008
Vad är "extra"?
Vad innebär det att ge någon ”extra”? På sistone verkar det ha blivit ett av de allra vanligaste budskapen i reklamen: ’vårt företag ger något extra till kunderna’. I förhållande till någon konkurrent får man då anta. Men att man månar om sina kunder och alltid strävar efter att ge dem ”det lilla extra” borde väl vara självklart tycker man, en hygienfaktor som det i dag ofta uttrycks.
Hur som helst, vad gäller att ge någon ”extra” fanns först bara Lotto-Anden (en gång i tiden gav också McDonalds "mer", men det har man slutat med nu. Istället älskar man "det"). Denna nyligen pensionerade välgörare springer runt och ger folk extra, bl.a. i form av golfbollar, vind i håret och ånga i bastun. Den reklamen kan man väl ha en del åsikter om, men den är i alla fall konsekvent och anspelar på själva grundanledningen till att vi spelar överhuvud taget: drömmen om att vad man kan göra med pengarna om man vinner. Lite humor kombinerat med att dingla 100-tals miljoner framför ögonen på folk är aldrig fel.
Lotto-Anden.
Men så på senare tid har tydligen en rad andra företag också insett att detta med ’”extra” verkar fungera och själva gjort reklamfilmer med samma budskap. Är du t.ex. Forex-kund får du tydligen ”extra” när du tar ut på Bankomat; om du handlar hos Willys får du istället ”mer” när du handlar där.
Mer hos Willys, extra hos Forex.
Tänk om det verkligen hade varit så enkelt att bygga varumärken! Bara att säga ’lita på oss, vi ger dig extra. Exakt vad det är säger vi inte, men lita på oss!'. Men Forex och Willys reklamfilmer är bara krångliga. De visar inte vad det egentligen är man erbjuder (i motsats till tråkiga men bra Dressman) utan tar till grepp som väl skall vara roliga/överraskande men som mest känns bedagade (Forex: människa inne i Bankomaten, Willys: kvinna som utan att blinka bedrar barn på semesterkassan).
Livsmedelssektorn kanske ser ut som den gör, men jag tycker åtminstone att ett förtag som Forex borde kunna få fram något bättre i dagens läge istället för att apa efter Svenska Spel. Det om något skulle kunna ge mer...
/Christian Bye, chefredaktör
Hur som helst, vad gäller att ge någon ”extra” fanns först bara Lotto-Anden (en gång i tiden gav också McDonalds "mer", men det har man slutat med nu. Istället älskar man "det"). Denna nyligen pensionerade välgörare springer runt och ger folk extra, bl.a. i form av golfbollar, vind i håret och ånga i bastun. Den reklamen kan man väl ha en del åsikter om, men den är i alla fall konsekvent och anspelar på själva grundanledningen till att vi spelar överhuvud taget: drömmen om att vad man kan göra med pengarna om man vinner. Lite humor kombinerat med att dingla 100-tals miljoner framför ögonen på folk är aldrig fel.
Lotto-Anden.
Men så på senare tid har tydligen en rad andra företag också insett att detta med ’”extra” verkar fungera och själva gjort reklamfilmer med samma budskap. Är du t.ex. Forex-kund får du tydligen ”extra” när du tar ut på Bankomat; om du handlar hos Willys får du istället ”mer” när du handlar där.
Mer hos Willys, extra hos Forex.
Tänk om det verkligen hade varit så enkelt att bygga varumärken! Bara att säga ’lita på oss, vi ger dig extra. Exakt vad det är säger vi inte, men lita på oss!'. Men Forex och Willys reklamfilmer är bara krångliga. De visar inte vad det egentligen är man erbjuder (i motsats till tråkiga men bra Dressman) utan tar till grepp som väl skall vara roliga/överraskande men som mest känns bedagade (Forex: människa inne i Bankomaten, Willys: kvinna som utan att blinka bedrar barn på semesterkassan).
Livsmedelssektorn kanske ser ut som den gör, men jag tycker åtminstone att ett förtag som Forex borde kunna få fram något bättre i dagens läge istället för att apa efter Svenska Spel. Det om något skulle kunna ge mer...
/Christian Bye, chefredaktör
09 maj 2008
Ledare, hjälte eller titan?
Jag återkommer till Times reportage om världens 100 mest betydelsefulla personer för att ställa frågan: vilken av de fem kategorierna skulle du själv helst velat ingå i?
Leaders & Revolutionaries (tillsammans med bl.a. Dalai Lama, Hillary Clinton och Ben Bernanke.)
Heroes & Pioneers (tillsammans med bl.a. Oprah Winfrey, Lance Armstrong och Kaká.)
Scientists & Thinkers (tillsammans med bl.a. Michael Bloomberg, Mehmet Oz och Mark Zuckerberg.)
Artist & Entertainers (tillsammans med bl.a. Herbie Hancock, Mariah Carey och Khaled Hosseini.)
Builders & Titans (tillsammans med bl.a. Steve Jobs, Rupert Murdoch och Indra Nooyi.)
För mig är valet självklart… och hemligt!
/Christian Bye, chefredaktör
Leaders & Revolutionaries (tillsammans med bl.a. Dalai Lama, Hillary Clinton och Ben Bernanke.)
Heroes & Pioneers (tillsammans med bl.a. Oprah Winfrey, Lance Armstrong och Kaká.)
Scientists & Thinkers (tillsammans med bl.a. Michael Bloomberg, Mehmet Oz och Mark Zuckerberg.)
Artist & Entertainers (tillsammans med bl.a. Herbie Hancock, Mariah Carey och Khaled Hosseini.)
Builders & Titans (tillsammans med bl.a. Steve Jobs, Rupert Murdoch och Indra Nooyi.)
För mig är valet självklart… och hemligt!
/Christian Bye, chefredaktör
Retuscherad duva?
Slår man sig för bröstet alltför mycket så är det alltid många som gör allt för att försöka fälla en. Unilevers Campaign for Real Beauty för Dove är ett exempel på detta. Företaget ville föra en diskussion via reklam om vad skönhet är och ifrågasatte dagens skönhetsideal. I kampanjen har Unilever valt att använda sig av vanliga människor, såväl stora som tjocka och gamla. Gott så, många pratar om utseendehysterin till stor del skapad via reklam, men få har vågat göra något åt det. Unilevers kampanj har därför känts äkta och nyskapande.
En av bilderna i Doves kampanj
Men så kommer bakslaget. AdAge.com citerar en intervju i The New Yorker i vilken en välkänd bildredigerare berättar att han personligen retuscherat modeller på bilder som använts kampanjen. Ridå. Att bildredigeraren arbetat för världsberömda fotografen Annie Leibovitz ger extra krut åt uttalandet. Unilever själva förnekar den omfattande retuscheringen och ifrågasätter om bildredigeraren överhuvudtaget arbetat med kampanjen.
Är uttalandet sant så visar det än en gång att det inte varken går eller lönar sig att föra konsumenten bakom ljuset. I dagens värld sprids information blixtsnabbt och att försöka mörka och vänta på att stormen lägger sig duger inte. Vi lär få höra mer om detta framöver. Framförallt från Unilever får man hoppas.
Läs mer på AdAge.com.
/Anders Sahlqvist, redaktionschef
En av bilderna i Doves kampanj
Men så kommer bakslaget. AdAge.com citerar en intervju i The New Yorker i vilken en välkänd bildredigerare berättar att han personligen retuscherat modeller på bilder som använts kampanjen. Ridå. Att bildredigeraren arbetat för världsberömda fotografen Annie Leibovitz ger extra krut åt uttalandet. Unilever själva förnekar den omfattande retuscheringen och ifrågasätter om bildredigeraren överhuvudtaget arbetat med kampanjen.
Är uttalandet sant så visar det än en gång att det inte varken går eller lönar sig att föra konsumenten bakom ljuset. I dagens värld sprids information blixtsnabbt och att försöka mörka och vänta på att stormen lägger sig duger inte. Vi lär få höra mer om detta framöver. Framförallt från Unilever får man hoppas.
Läs mer på AdAge.com.
/Anders Sahlqvist, redaktionschef
Inte mycket att välja på
En svensk kyckling blir slaktfärdig på en månad. Samma tid för motsvarande franska kyckling är ett halvår. I Sverige finns bara en enda sorts kyckling: Cobb Ross, en framavlad hybrid konstruerad för att växa snabbt och ge stora bröstfiléer. Detta gör kycklingen till den mest industrialiserade köttprodukten i Sverige.
Med ett uttalande som känns från en tid som flytt säger Eva Berndtson, veterinär vid Swehatch, som citeras i dagens DN att ”de svenska konsumenterna bryr sig inte om vad det är för ras, bara ifall kycklingen är ekologisk eller traditionell”. Och när man tänker på det, valfriheten i svenska livsmedelsbutiker stannar oftast i yoghurthyllan. Hur många svenskar vet vilken ras det malda nötköttet kommer från, eller något mer om laxen än att den är odlad i Norge?
Enligt DN hänger i franska charkuterier olika kycklingsorter från taket med en fjäder oplockad. Detta är ett kvalitetstecken som visar att det inte är en broiler det handlar om utan en naturprodukt. Det är givetvis långt till att detta kommer att ske i Sverige (om någonsin) men i Söderhallarna i Stockholm importeras åtminstone djupfryst fransk kyckling till de stamkunder som vet vad de vill ha. För oss andra gäller kycklingarnas motsvarighet till Belgian Blue tills vi säger ifrån och ändrar på saken.
/Christian Bye, chefredaktör
Med ett uttalande som känns från en tid som flytt säger Eva Berndtson, veterinär vid Swehatch, som citeras i dagens DN att ”de svenska konsumenterna bryr sig inte om vad det är för ras, bara ifall kycklingen är ekologisk eller traditionell”. Och när man tänker på det, valfriheten i svenska livsmedelsbutiker stannar oftast i yoghurthyllan. Hur många svenskar vet vilken ras det malda nötköttet kommer från, eller något mer om laxen än att den är odlad i Norge?
Enligt DN hänger i franska charkuterier olika kycklingsorter från taket med en fjäder oplockad. Detta är ett kvalitetstecken som visar att det inte är en broiler det handlar om utan en naturprodukt. Det är givetvis långt till att detta kommer att ske i Sverige (om någonsin) men i Söderhallarna i Stockholm importeras åtminstone djupfryst fransk kyckling till de stamkunder som vet vad de vill ha. För oss andra gäller kycklingarnas motsvarighet till Belgian Blue tills vi säger ifrån och ändrar på saken.
/Christian Bye, chefredaktör
06 maj 2008
En enda Ford
Tidningen Fortune berättar om att Fords vd Alan Mulally nyligen samlade 25 av företagets högsta chefer från Nordamerika och Europa för att diskutera några ”make-or-break”-frågor som man hade isolerat. Och vilka för företaget livsavgörande spörsmål var då detta frågar man sig? Globala valutatransaktioner? Kommande strukturella miljardaffärer? Nya modellanseringar? Svar: skall en Ford växlas med paddlar eller knappar och hur skall ljudet som varnar för att man glömt stänga av ljuset låta?
Detta är inte saker som man traditionellt väntar sig att ett företags högsta ledning diskuterar och följdfrågan blir: är det verkligen nödvändigt? Ford verkar tro det, och huvudskälet man uppger är att företaget håller på att tappa kontakten med konsumenterna. I början av 2000-talet tog Ford en rad tunga beslut som hade stor betydelse för framtiden. Men på samma gång glömde man bort att sköta den dagliga driften av företaget. Nu talar man därför om ”One Ford”. Målet är att skaka fram en rad faktorer som gör en Ford till en Ford och som sedan skall återfinnas i varje bil som lämnar löpande bandet. Stenhård fokusering på en enda sak alltså: att få grepp om varumärket.
I BrandManager skriver vi ofta om hur viktigt det är att beslut som rör varumärken förankras högt upp i organisationen, allra helst i ledningsgruppen. Detta är förstås inte de enda beslut som bör fattas där; en hel rad viktiga avgöranden måste nås på den nivån. Nu ser allt fler företag över exakt vilka frågor som skall diskuteras på allra högsta nivå och i vissa fall är svaren överraskande, precis som i Ford-fallet.
En avslutande tanke blir: var passar egentligen varumärket Volvo in i "One Ford"..?
Läs mer på Fortunes hemsida.
/Christian Bye, chefredaktör
Detta är inte saker som man traditionellt väntar sig att ett företags högsta ledning diskuterar och följdfrågan blir: är det verkligen nödvändigt? Ford verkar tro det, och huvudskälet man uppger är att företaget håller på att tappa kontakten med konsumenterna. I början av 2000-talet tog Ford en rad tunga beslut som hade stor betydelse för framtiden. Men på samma gång glömde man bort att sköta den dagliga driften av företaget. Nu talar man därför om ”One Ford”. Målet är att skaka fram en rad faktorer som gör en Ford till en Ford och som sedan skall återfinnas i varje bil som lämnar löpande bandet. Stenhård fokusering på en enda sak alltså: att få grepp om varumärket.
I BrandManager skriver vi ofta om hur viktigt det är att beslut som rör varumärken förankras högt upp i organisationen, allra helst i ledningsgruppen. Detta är förstås inte de enda beslut som bör fattas där; en hel rad viktiga avgöranden måste nås på den nivån. Nu ser allt fler företag över exakt vilka frågor som skall diskuteras på allra högsta nivå och i vissa fall är svaren överraskande, precis som i Ford-fallet.
En avslutande tanke blir: var passar egentligen varumärket Volvo in i "One Ford"..?
Läs mer på Fortunes hemsida.
/Christian Bye, chefredaktör
Time will tell
Till den som inte ännu köpt senaste numret av Time där man för femte gången i ordningen presenterar årets 100 mest betydelsefulla personer finns bara en rekommendation: gör det! Korta kärnfulla presentationer / reflektioner / recensioner av några av världens just nu mest inflytelserika individer som t.ex. Sonia Gandhi, Robert Downey Jr. och Mark Zuckerberg.
Och då har jag ännu inte sagt ett ord om vem det är som skrivit texterna. Vad sägs t.ex. om: Michelle Obama om Oprah Winfrey, George Clooney om Angelina Jolie och Brad Pitt, Madeleine Albright om Vladimir Putin, Silvio Berlusconi om George W. Bush (!) och Bill Clinton om Tony Blair, för att endast nämna ett fåtal.
Titta och läs mer på Time Magazines hemsida här.
/Christian Bye, chefredaktör
Och då har jag ännu inte sagt ett ord om vem det är som skrivit texterna. Vad sägs t.ex. om: Michelle Obama om Oprah Winfrey, George Clooney om Angelina Jolie och Brad Pitt, Madeleine Albright om Vladimir Putin, Silvio Berlusconi om George W. Bush (!) och Bill Clinton om Tony Blair, för att endast nämna ett fåtal.
Titta och läs mer på Time Magazines hemsida här.
/Christian Bye, chefredaktör
