Häromdagen var jag på besök på anrika läroanstalten KTH i Stockholm. Här har man på sina håll lyckats bättre än någon annan svensk högskola med att få till känslan av djupt sittande kunskap som odlats och utvecklats under århundraden (KTH har sina rötter i Mekaniska skolan som grundades 1798).
Ett bra exempel på detta är den på många byggnader väldigt klädsamma murgrönan, vilket givetvis för tankarna till amerikanska Ivy League som fått hela sitt namn från denna växt. Här nedan ett exempel från ett av universitetsområdets huvudstråk:
Men som alla vet är det svårt att genomgående driva igenom en image. Därför blir jag inte överraskad när jag några hundar meter längre bort stöter på denna lilla rasthydda (eller vad man skall kalla det):
Här lyser Ivy League-skolornas glans med sin frånvaro. Denna skapelse för väl snarare tankarna till rustik svensk fjällpromenad med varm choklad och kladdig apelsin (i sig inte någon otrevlig tanke) än till högboren högskola. Den rejäla soptunnan vaktar helt enkelt något som påminner mer om ett dagis än om ett av världens mest välrennomerade lärosäten.
Men som alla vet är det svårt att genomgående driva igenom en image. Därför blir jag inte överraskad när jag några hundar meter längre bort stöter på denna lilla rasthydda (eller vad man skall kalla det):
Här lyser Ivy League-skolornas glans med sin frånvaro. Denna skapelse för väl snarare tankarna till rustik svensk fjällpromenad med varm choklad och kladdig apelsin (i sig inte någon otrevlig tanke) än till högboren högskola. Den rejäla soptunnan vaktar helt enkelt något som påminner mer om ett dagis än om ett av världens mest välrennomerade lärosäten.
Jag tror inte att detta får någon större betydelse för KTH, deras främsta vapen är förstås kunskapen de förmedlar, inte hur "rastplatserna" ser ut, men jag tar upp det som ett enkelt exempel på svårigheten med att skapa en enhetlig bild av en organisation.
Christian Bye, chefredaktör
